Har vart så dåligt nu.

Jag har ingen lust att skriva och jag vet inte heller om vad jag skulle kunna skriva om isf.

Har inte skrivit om senste tävlingen så jag tänkte att jag kunde ta upp det. Blir ett långt virrigt inlägg med gnäll...

 

Den 16/3 var våran första start för året. Jag hade sett fram emot det så mycket.Har väntat hela vintern!

Gick inte som planerat lär väl de flesta redan ha förstått. Kan inte rå för det, men tyvärr, så fort det går dåligt så tappar jag motivation till allt och deppar ner helt. Och det kan vara länge också... Tänkte att vi skulle ha utvecklats mycket till den här säsongen så att det inte skulle dröja så länge tills vi kunde gå upp en klass. Men nej, så var det visst inte...

 

Startade med en 90 som jag nästan tyckte var onödigt att rida nu. Klarade oss genom banan med ett ner. Det var väl helt okej men det kändes inte hundra. Kändes inte bra med tanke på att Libra inte hade känts normal den senaste veckan. Hon hade verkligen ingen bjudning och ville inte alls gå framåt.

Kan berätta att i 100 gick det helt åt h******! Kändes likadan på framridningen. Går inte framåt eller nåt. Likadant på framhoppningen. Så illa var det att jag flög av. Jaaa.... Då vart de så att jagm blev förbannad och då gick hon väl framåt men inte på ett optimalt sätt. Så ja, det är väl klart att det inte gick inne på banan då om det inte funkade nån annanstans. Stoppade ut oss. Jag blir bara trött av att skriva om det här...

 

Jag som hade längtat så länge efter det här och när jag åkte hem så kände jag att jag inte hade lust att tävla mer. Asså helt seriöst så tänkte jag på det att det inte kändes värt längre. Efter 7 år med nästan bara motgångar, ja, då är det inte så kul längre. De små framgångar jag har haft har varit underbara, men tyvärr så väger de inte upp alla motgångarna...

 

Jag mådde verkligen jätte dåligt efter det här efttersom att Libra inte kändes bra. Jag har ändå haft henne över ett år och känner ju verkligen henne nu. Jag vet hur hon är och kände direkt att det inte är som vanligt.

Efter det hät så har jag tränat på som vanligt och hon har känts bra, men ändå hemma och så, så känns det inte helt riktigt ibland.

 

Man kan ju alltid hoppas att det är pälsen eller brunstperiod.

 

Ska bli så skönt att träffa Erik på måndag. Hoppas att det går bra och att han kan hjälpa. Har sån tur att jag kan träna två dagar för honom.

 

Det vart som sagt, långt och gnälligt. Känns som att det är det enda jag gör. Men allt gåt jämt fel och det kan aldig vara bra nån gång. Då blir det lätt så att man tappar motivation och glädje. Får hoppas det vänder snart!