Inträffar det som jag har fruktat för i 4år... Det har nu blivit dags för Peter att flytta. Jag har mått dåligt hela veckan inför det här. Igår red jag sista ridpasset på honom, och jag satt och grät... Nu har har jag packat alla hans saker också. Känner mig lite kluven med om jag vill pyssla om honom så mycket som möjligt och spendera så mycket tid jag kan med honom  eller att inte alls göra det. När jag håller på med honom så känns det så jobbigt men jag vill  ändå ta vara på all tid. Egentligen så förstorar jag upp det här. Jag har ju turen att han bor kvar i Borlänge. Man tänker ju så att det går ju att hälsa på honom närsom helst. Ändå så hjälper inte det. Det som jag är glad över är att jag vet att han kommer att få det bra. Jag tror nästan att han får det bättre där än här. Han har inte trivts helt här. Men nu får han det super. Det är bara jag som blir att må dåligt av att inte ha honom hos mig...

 

Sista ridturen igår...