Red med mamma på en åker. Peter var väl pigg och lite tittig. Han kändes lite stressad oxå. Travade väl runt lite och galopperade sen. Ville inte rikitgt galoppera men gjorde det ändå. Tyckte inte att det var smart att låta en galen ponny galoppera över en lång åker. Han ville springa och jag lät honom göra det, men höll verkligen upp huvudet. Han  galoppera ett tag. Sen kortade jag upp honom och svängde. Då vart han tokig coh fcik nåt cp-ryck och hoppde rakt upp i luften med huvudet ner och gjorde katapulten uppe i luften som en jäkla rodeohäst. Fyfaaan, vad ont det gjorde!! Sen stack han oxå. Våran granne tog honom, det var ju ett jätte bra första möte. Jaja, det känns ju verkligen bra inför tävlingen imorn.

Och nu när detta har hänt så har både jag och mamma börja tänkt som vanligt om jag verkligen ska ha kvar honom. Jag vet inte hur det känns. Jag vill inte ens rida ut på honom längre och det känns meningslöst att tävla även om jag vill det så mycket. Men det är ju så svårt när man älskar en häst så jäkla mycket. I hagen och stall är han ju världens goaste...