Peter
LD CR
0 fel

WOWWOWWOW!! Jag har ju redan berätt hur det har gått idag, hehe! XD Han var gans framåt på framridningen, fick påminna honom lite. Var lite stretig och gick emot i vänster varv, men blev bättre. Kändes super på framhoppningen. Har ju haft en sån känsla när jag har hoppat hemma och fick nästan lika nu. Han har ju aldrig vart lika på tävling som träning. Men nu kändes han bra. Inne på banan så kollade han av om han hade nån chans att slappa så jag fick säga till att du är det full fart som gäller, haha :D Han kändes helt underbar från star till mål! Han gick fram jätte bra bjöd verkligen mot hindren. Sen var han jätte duktig och hoppade i ett, öhm ganska omöjligt läge. Vi kom jätte knasigt på tvåan så han fick, hehe, kasta sig över typ. Åh, han var verkligen jätte fin. Det går inte att beskriva känslan när jag gick i mål, det bara går inte. Kämpade att hålla tillbaka tårarna. Vilket leende jag hade när jag red ut! Det är nåt jag bara har drömt om och efter att ha hållit på så länge så hade jag gett upp. Men ändå var det en liten del inom mig som visste hur duktig han är och att han tycker att det är kul. Därför har jag alltid haft vilja och alltid rest mig och kämpa igen. Jag har velat bevisa att han kan och VILL. Det gällde bara att komma över den där tröskeln. Det svåra har vart det psykiska. Han har tyvärr förstört mitt självförtroende, men han har även gett mig nytt. Men det vart liksom ingrott i mitt huvud att det går inte att rida felfritt, han kommer att stanna. Libra har nog hjälp mig mycket och jag har ändrat den där inbyggda stigen i huvudet att det inte går. Sen så har mina föräldrar tjatat på mig om en sak och nu har jag verkligen lyssnat och förstått att det är så med alla hästar, även de mest hoppgalda och superheta hästar: De gör inte mer än man kräver av dem. Även fast det älskar att hoppa! Så har det vart med Peter. Han blir nervös på tävling och kommer han fel på ett hinder så stannar han oftast av bekvämlighet. Det här stämmer och det bevisade jag idag. När jag väl sa att nu ska vi hoppa alla hinder, då gjorde han det hur lätt som helst. Det här känns fortfarande helt overkligt!! Efter 2 år och 10 månader så går vi felfritt i en LD på lokal nivå. Gud, asså! Men jag lyckades. Det är nog många som skulle gett upp för längesen.