Idag var sista dagen innan sportlovet och det var friluftsdag. Var till Bjursås skicenter och åkte lite skidor :) När jag kom hem så red jag Libra och fixade stallet. Sen så smorde jag och packade utrustning. Var kul att ta fram kavajen igen :D Har blivit lite ändringar inför morgondagen. Jag ska bara rida en klass. Har strukit mig i 90:n. Det var ju så himla mycket starter så den blir en lång dag. Och det är inte så kul på vinter när det liksom är kallt. Är riktigt taggad nu kan jag säga!! :D

Det verkar som att många är riktigt tävlingssugna nu!

Ska ju till Avesta och tävla nästa helg coh jag var in och kollade hur många anmälda det hade blivit. Jag fick en chock när jag såg det. Asså 73 anmälda till en 90cm Clear Round? Nja, så många brukar det ju inte precis vara annars. Nästan lika många i 100cm, 60 startande.

Det är väl många som  vill dra igång säsongen nu. Men det är liksom ändå vinter och kallt. Tänk om det blir liksom 10 - 20 minusgrader just då? Då tänker då inte jag tävla, eller åtminstone inte två klasser. Blir ju satans långa väntetider. Har säkert turen att starta först i 90:n oxå, haha xD

 

 

 

Tänk att båda ska förstöra bilden med de där ansiktsuttrycken xD

Oj, nu vet jag att det inte har hänt mycket här. Finns ingen motivation alls. Känner mig inte alls på topp just nu. Svårt att förklara, men mår inte bra... :/ Men kör väl ett långt inlägg och går igenom allt det senaste.

 

Mitt senaste inlägg, förutom det korta från mobilen i måndags var inte så roligt. Känns som jag bara sitter och klagar hela tiden. Det vill jag inte, men det känns som att aldrig allt kan vara bra samtidigt utan det måste allt vara nåt som gör att man mår dåligt. Kan säga att det har ordnat upp sig. Var inget allvarlig eller så alls.

 

Så, i måndags tränade jag för Erik. Tyvärr så var det inte lika bra träning som förra, som var helt fantastisk. Libra var otroligt lugn och fin i början och kändes jätte bra. Sen när vi började hoppas så låg hon på hela tiden och vart dryg. Liksom på tårna hela tiden så att det vart för mycket. Kunde knappt skritta när det var våran tur att hoppa varje gång. Lyssnade inte sådär fint tillbaka som hon brukar. Nja... Stundvis så kändes det bra och hon hoppade fint och så. Men nä, känslan var i helhet inte speciellt bra. Men man har ju såna träningar också. Har nog mycket att göra med hennes överenergi nu.

 

Började ju skolan i måndags också. Det är delvis det som gör att jag inte mår så bra. Kändes som att jag bara fick massor med arbeten hälla över mig. Sånt gör mig otroligt stressad. Och då blir det ingenting gjort istället. Det blir mycket denna vår termin. Blev påmind om mitt projektarbete som ska vara klart om två månader. En superlång rapport och en megaredovisning. Blir jätte mycket jobb med det. Dessutom så har jag ju själva projektet också. Det går inte speciellt bra. Jag får ju liksom en häst till att sköta om.

 

Det som tynger ner mig mest är som vanligt hästarna. Som jag skrev om ovanför så har jag Talisman som jag måste rida nu. Även Libra och Peter. Jag känner att jag bara vill skita i detta, men det kan man inte göra med djur. Det gör istället att jag håller på att bryta ihop... Känns som att jag egentligen inte har tid med Talisman och absolut inte ork, men det är skolarbete så jag måste ju liksom göra det. Peter är ju på annons men jag vet inte hur länge han blir kvar. Kan ju vara lång tid. Så han måste ju hållas igång. Men med honom så är bara allt åt helvete.

Har liksom kommit på mig själv att tänka massa saker, ex. att jag vill bli av med honom. Då kommer jag på HUR KAN JAG TÄNKA SÅ?! Jag vet att jag älskar den där satans hästen, men ändå vill jag inte ha honom. Men tänk om alla visste vilke helvete jag var ENDA dag. Det tar så mycket på energi och humör att inte vilja gå ut i stallet och hålla på med eller rida sin egen häst. Ingen vet egentligen hur han är. Även fast jag blir arg och ledsen så tycker jag synd om honom. Han kan aldrig slappna av när vi går utanför gården. Han får panik och vet inte ens vad han ska ta sig till. Sen har det även blivit en ond cirkel och som tvångstankar för honom. Han blir ju inte uppstressad jämt men ändå ska han hålla på. Kanske det inte är så smart att skriva detta när jag liksom vill sälja honom också? Men det är inte så... Som med de flesta problem så är det miljön och allt omkring som skapar problemen. Han trivs inte alls här och behöver verkligen flytta någon annanstans. Han var inte alls såhär när vi bodde i Säter.

 

Nu när jag tänker efter så förstår jag inte att jag har hållit på såhär i två år. Nu har jag börjat inse att det är inte värt det. Det är inte kul. Och det är väl därför man håller på med hästar, för att det är kul? Hoppas inte alla blir att tro att han är helt knäpp nu :)

 

Detta blev ett långt inlägg och lika mycket klagar jag här. Förlåt...

 

Med allt detta klageri så lär väl alla tro att mitt liv är skit...

Men som tur är så har jag någon som lyser upp min värld och gör att jag orkar (ibland ens leva).

Min underbara flicka. Den mest speciella häst, eller ja, individ som jag träffat. Har aldrig kunnat tro att ett djur kan göra någon så lycklig. Hon säger inget, men kan bara genomn att finnas vid min sida få mig att må så bra.

Hon är en på miljonen!

Jag tror inte att det finns många hästar med denna otroliga personlighet. Aldrig kommer nog jag att träffa någon likadan igen.

Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra utan henne... Hon gör att jag varje dag kan ha en leende på läpparna och stå ut.